ILO:s undersökningskommissions rapport om Myanmar, med titeln "Mot frihet och värdighet i Myanmar", beskriver en regim som föraktas av befolkningen i Myanmar och som klamrar sig fast vid makten genom terror och rädsla. Rapporten bekräftar att förhållandena för befolkningen stadigt försämras: tvångsförflyttningar både internt och externt, skriande fattigdom, hunger, sjukdomar, regelbundna bombningar och mord på civila. De som gör motstånd, däribland fackföreningsmedlemmar, utsätts för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och fängelsestraff.
Undersökningskommissionens slutsatser förstärks av ett trepartsbrev, daterat den 27 september 2024, från den nationella enhetsregeringen (NUG) till ILO:s generaldirektör. Brevet, som bygger på hundratals intervjuer och omfattande dokumentation, beskriver allvarliga och förvärrade kränkningar av arbetstagarnas rättigheter, inklusive föreningsfrihet, tvångsarbete och barnarbete. Bevis från NUG visar att offren inkluderar män, kvinnor och barn som tvångsrekryterats till militären för att föra krig mot andra medborgare.
Enligt NUG har regimens agerande "skapat ett klimat av rädsla, förtryck och våld", och det är dags att hålla militären ansvarig för sina brott och beröva dem deras makt för att förhindra ytterligare skada på Myanmars folk. Brutalitet har bara ökat lidandet; förtryck har inte avslutat konflikten och har inte heller skapat fred - inte ens fred på kyrkogården.
Organiserad opposition
Regimens brott har bidragit till att bygga upp en historisk, enad opposition. En del av den viktiga infrastrukturen för denna opposition uppstod under perioden av begränsad demokrati under den tidigare militärregimen, som hade påbörjat en reformprocess. Fackföreningar och ett system för arbetsmarknadsrelationer växte fram under den tiden, med hjälp av ILO och global facklig solidaritet.
Modiga fackföreningsaktivister ledde det öppna motståndet genom strejker och demonstrationer. När de tvingades under jorden deltog fackföreningarna i bildandet av den nationella samlingsregeringen (NUG). Även om den väpnade oppositionen har gjort framsteg mot militärregimen, förespråkar varken ILO eller FN att fred skapas genom krig.
Den 1 februari 2025 kommer det att vara fyra år sedan kuppen. Även i detta sena skede skulle en sammanhängande och effektiv global strategi, i kombination med en känsla av att det är bråttom, kunna leda till en fred som skulle läka Myanmar snarare än att förstöra det som återstår av det.
Slutsats
För ILO och dess medlemmar bör Myanmar prioriteras, inte för att det är hopplöst, men fördi att det finns hopp. Även om demokratin inte var fullt utvecklad har folket smakat på frihet. De har upplevt föreningsfrihet och yttrandefrihet. Utövandet av dessa rättigheter främjar respekten för andra mänskliga rättigheter. Demokratins frön är förankrade i Myanmars folk och har härdats av deras kamp.
BWI och IUL ansluter sig till uppmaningen, som beskrivs i det bifogade NUG-brevet, att ILO ska "vidta beslutsamma åtgärder för att hålla juntan ansvarig för att behandla folket i Myanmar som slavar, i uppenbar strid med arbetsnormer." Det är dags för ILO att agera beslutsamt för att skydda rättigheterna och värdigheten för arbetstagare i Myanmar. De fortsatta kränkningarna av arbetstagarnas rättigheter och åsidosättandet av undersökningskommissionens rekommendationer kräver ett omedelbart och kraftfullt svar. Underlåtenhet att agera kommer att leda till ytterligare förlust av liv, förstörelse av en hel generation och oåterkallelig skada på Myanmars framtid.
ILO:s styrelse bör så snart som möjligt åberopa artikel 33 i ILO:s konstitution. Den bör utarbeta rekommendationer till Internationella arbetskonferensen för att stödja det myanmariska folkets vilja, förkasta juntans förakt för globala värderingar och normer och upprätthålla rättsstatsprincipen.
Bilaga: Inslag i en global strategi för Myanmar
ILO är väl lämpat att leda internationella och regionala organisationer, nationella regeringar och arbetsmarknadens parter. ILO har kunskap på plats och kan visa upp tidigare framgångar i landet. Detta är en möjlighet att främja social rättvisa i en nation där det trots enorma utmaningar finns hopp.
Artikel 33
ILO:s beslut enligt artikel 33 i år 2000 och år
2006 stärkte avsevärt dess engagemang och bidrog till tidigare militärregeringars försök att stävja tvångsarbete. Med tanke på den nuvarande försämrade situationen är ett förnyat åberopande av artikel 33, efter den andra undersökningskommissionen, mer än motiverat. Militärjuntans brott kräver det.
Även om en resolution från Internationella arbetskonferensen inte ger automatiska resultat är det ett minimikrav om vi ska kunna hålla fast vid, utveckla och genomföra en robust strategi. Varje strategi måste vara ambitiös och identifiera konkreta uppföljningsåtgärder.
Påtryckningar på militärregimen - det statliga förvaltningsrådet
Det är tydligt att regimen inte svarar på behoven och viljan hos Myanmars folk, och dess kommunikation med ILO är fortfarande osann. Fokus bör därför inte ligga på moralisk övertalning, utan på att undergräva regimens tillgång till finansiering, vapen och legitimitet.
Ekonomi. Regimen upprätthålls av finansiella flöden via officiella banker, finansinstitut och olagliga kanaler. Ansträngningar för att störa dessa flöden bör omfatta Myanmars banker och regionala bankfaciliteter. Regimen stöds också av kriminella företag, vilket understryker brottsbekämpningens roll.
Investeringar är en annan finansieringskälla, som ofta döljs genom skatteparadis eller falska bolag. Regeringar bör avsätta resurser för att spåra finansiella förbindelser, investeringar och handelsförbindelser för att kunna ingripa effektivt och förhindra regimstöd. Företag bör genomföra due diligence för att säkerställa att de inte är delaktiga i kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Vapen. Ett vapenembargo mot Myanmar är nödvändigt. Belarus har varit en leverantör av avancerade vapen, inklusive missilsystem. Även om EU och flera andra länder begränsar teknik med dubbla användningsområden som kan bidra till vapenproduktion, är vapenförsörjningskedjorna fortfarande komplexa, vilket kräver ytterligare forskning. Myanmars sofistikerade övervakningssystem utgör också ett hot mot oppositionella aktivister.
Legitimitet. FN och dess fackorgan erkänner inte militärregimen som legitim, men de har inte heller accepterat NUG. De nationella regeringarna bör officiellt erkänna och bistå NUG, så att den kan spela en mer effektiv politisk roll och organisera motståndet. En duglig politisk kraft är avgörande för att hålla samman olika grupper, nu och för ett framtida demokratiskt Myanmar.
Tripartism
Även om ILO kan möta begränsningar i det direkta samarbetet med NUG, är fackföreningar och arbetsgivarorganisationer fria att samarbeta med motparter i och utanför Myanmar. ILO bör överväga ett stödprogram för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som tar upp frågor som NUG har tagit upp, bland annat lagar om militär värnplikt.
Arbetsmarknadens parter kan också hjälpa till att mobilisera stöd regionalt och globalt, bland annat genom ASEAN och EU. Solidaritetsinsatser med organisationer i Myanmar är redan på gång, men kan stärkas ytterligare. Till exempel skulle fackföreningarna kunna ha kontakt med fördrivna befolkningsgrupper, som rohingya-flyktingar i Bangladesh.
Genom att engagera arbetsmarknadens parter kan regeringarna bli mer benägna att prioritera Myanmar och se till att landet inte försvinner bland globala kriser och konflikter.
